En applåd till mig själv

För nu kan jag titulera mig närvårdare. 1 år och 9 månader tog studietiden. Har ännu inte riktit fattat att jag är klar nu och ser verkligen framemot dimissionen som är i december. Jag är så stolt över att jag gjorde denhär resan, att jag vågade testa något nytt. Man blir ju så bekväm i det man har och är rädd för förändringar men oftast är det riktigt hälsosamt med förändringar. En riktigt stolt närvårdare är jag. Blev en tur till villan i det vackra höstvädret idag och för en gångsskull kunde jag bara konstatera att även hösten har en tjusning fast jag inte alls är någon höstmänniska. Namnet baadkjuuka blev jag tilldelad av yngsta grabben när jag inte vågade mig på ett dopp i havet.

Den tråkiga vardagen rullar på

Finns inte mycket intresant att skriva om vår vardag just nu, dagarna består mest av jobb, skola och att försöka hålla huset på rätt köl. Ryggen krånglar igen så det blev en kur med starkare värkmedicin nu för att försöka få korsryggen att samarbeta igen. Även minstingen fick nå mystiskt skov igårkväll, plötsligt blev han riktigt olycklig och konstig och sade att nu har hjärtat mitt fått nå fel, det bara dunkar å dunkar och vilka hjärtklappningar han hade, trodde hjärtat sku kom ut genom jumpern och pulsen var så snabb att jag inte hann räkna med men till all tur varade det bara en liten stund och sen var han okej igen.